Vi har inte någon särskilt bra eller träffande beteckning för denna yrkesgrupp, inte någon som gör den rättvisa.
Signaturen OA, alias Oskar Andersson - som är upphovsman till ovanstående bild - har liksom de flesta av sina kolleger genom tiderna slentrianmässigt kallats "skämttecknare". Det är tämligen platt och intetsägande och gör på intet sätt heder åt det djup av mångtydighet, satirisk skärpa, visdom, vemodigt betraktande, associationsrikedom - med mera, med mera - som yrket ifråga besitter, när det utövas som allra skickligast.
Ty det handlar verkligen om så mycket mer än bara "skämt". Om Oskar Andersson berättar för övrigt Hasse Z, utgivaren av
den en gång så berömda satirtidningen "Söndags-Nisse", hur Oskar Andersson, innan han fick sitt genombrott som tecknare och blev just "OA", kom upp till Hasse Z på Söndags-Nisses redaktion och ville sälja en teckning. Hasse Z uppskattade teckningen, men ville pruta på priset. OA:s ansikte mulnade påtagligt och han tog fram en pennkniv och började skrapa ivrigt i ena hörnet av teckningen. När Hasse Z förvånat frågade OA vad han höll på med, svarade han:
- Jag tar bort för fem kronor roligt.
Det gällde, som sagt, att vara rolig. Men OA, liksom de allra flesta andra begåvade "cartoonister", är i sina teckningar så mycket mer än bara platt och till intet förpliktande "rolig". Han, liksom de andra, har något att säga, något som orden i sin fumlighet eller kantighet eller otydlighet eller halvhet inte riktigt klarar av att förmedla.
Vi behöver sannerligen våra "cartoonister", men vi behöver också ett bättre namn på deras ovärderliga yrke och hantverk.