Georgieva är också knuten till Arenagruppen, en så kallad tankesmedja, som betecknar sig som ”oberoende, radikal och progressiv” och beskrivs som präglad av ett ”vänsterperspektiv”.
Det är givetvis både glädjande och hedrande, att Svenska Dagbladet visar sådan bredd ifråga om uppsättningen medarbetare och skribenter, att man inte bara ger utrymme åt Timbros och andra nykonservativa och nyliberala institutioners tankevärld. Ty sist och slutligen är det viljan och förmågan till att både spegla och rapportera och, inte minst, göra analyser av tidens skeenden, fritt från allt slags skygglappar, som är kriteriet för vad som är journalistik av tillförlitlig kvalitet.
I dagens upplaga av SvD publicerar Georgieva (sid 22) en artikel, som mycket kortfattat kan sägas vilja tona ner – för att inte säga bagatellisera – betydelsen av en amerikansk presidentkandidats affärsintressen i dagens Ryssland. Uppmärksammandet av Trump-lägrets affärsmässiga kopplingar till Putins Ryssland och påståendena om den betydelse dessa kan han för Trumps poltik avfärdas rentav som ett led i en pågående ”desinformation”. Affärsallianser på högsta nivå och politiska allianser på högsta nivå verkar enligt Georgieva inte ha något alls med varandra att göra.
Likväl ger hon intressanta exempel på just detta. Det är väl lika så bra att citera direkt ur Georgievas text:
”Trump har försökt starta byggprojekt i Ryssland och flera medarbetare, bland annat kampanjchefen Paul Manafort, har kopplingar till Ryssland. Manafort har arbetat som medierådgivare åt Viktor Janukovitj, tidigare premiärminister och president i Ukraina. Janukovitj står Putin nära, som Washington Post rapporterat tidigare.”
Tänk nu Frankrike, Tyskland, eller varför inte Sverige: länder där de högst uppsatta politikerna likt Caesars hustru inte ens får misstänkas för allianser av liknande slag. Vi minns ju Carl Bildt och hur han i all hast blev tvungen att göra sig av med en portfölj ryska aktier.
Det är visst och sant, att vi här först och främst har att göra med ett internt amerikanskt problem. Det är USA:s eget politiska system som blundat för att Donald Trump – som råge på allt annat vedervärdigt han står för – har släppts fram som presidentkandidat, trots finansiella intressen som på många andra håll i världen skulle ha gjort honom helt jävig att ens påbörja vandringen mot landets högsta politiska ämbete.
Man hade gärna sett en reflektion över den frågan i Georgievas text.
Georgieva, som är tämligen ny på sin post i Moskva, är känd för att ha ådragit sig den ryska ambassadens vrede till följd av sin rapportering om nedskjutningen av passagerarplanet MH 17 över Ukraina. Hon har alltså redan fått känna av en liten fläkt av den hetluft och den repressaliepraxis som en journalist i Ryssland – eller i vilket som helst totalitärt eller auktoritärt styrt land i världen – kan bli utsatt för.
Praktiskt taget dagligen får vi kännedom om vad olika former av finansiell korruption åstadkommer, inom olika delar av den samhälleliga och världspolitiska arenan. Att ett amerikanskt presidentval skulle vara immuniserat mot sådan påverkan verkar inte särskilt övertygande. Inte heller tanken att Vladimir Putin skulle vara likgiltig inför frågan vem av de båda kandidaterna som blir USA:s nästa president.
Men även journalister kan, som alla vi andra, ha sina blinda fläckar – eller möjligen förvärva dem genom det turbulenta yrket i sig.