Ändå kan jag inte avhålla mig från att vädra min perplexitet och förvirring inför åtskilligt av det som i våra dagar utspelar sig inför öppen ridå och som av någon anledning bär idrottens namn.
Om jag inte är alldeles fel underrättad, var den unga idrottsrörelsen vid förra seklets början buren av en stark idealitet, med goda, ädla syften och en sträng moral, inte minst ifråga om ekonomiska ting. Idrottsmännen – kvinnorna kom något senare – skulle vara vägvisare för ungdomen till ett sunt och friskt liv, och de skulle utöva sina sporter utan egen ekonomisk vinning. Och om jag inte är alldeles fel underrättad, gällde dessa ideella principer från början även de olympiska spelen liksom andra större idrottsevenemang. Att tjäna pengar på sin idrottsutövning kunde diskvalificera för fortsatt tävlande.
Idag lever vi således i en värld, där ett fotbollslag kan gå i konkurs, precis som en klädbutik eller en mekanisk verkstad, och där idrotten synbarligen sakta men säkert har förvandlats från en ideell, karaktärsdanande rörelse till en global mångmiljardindustri.
Vad som förvånar mig med Fifaskandalen är inte mutorna och korruptionen. I alla sammanhang, där stora pengar och feta vinster är i ständigt omlopp, florerar även mutor, korruption och kriminalitet. Det handlar om avslöjanden som förr eller senare är att vänta. Det som gör mig perplex och oförstående är hur denna förvandling kunnat äga rum – från idéburen rörelse till ett slags penningstinn, internationell underhållningsbransch; hur även den ädla idrotten dragits in i detta träsklandskap. Och inte minst: hur allt detta kunnat äga rum utan att fler röster från idrottsrörelsens egna led höjts för att slå larm, att bromsa och stävja.
Är det till exempel verkligen möjligt, att de som bekämpar fenomenet doping aldrig sett att detta kan ha ett samband med bakomliggande ekonomiska intressen och inte bara med ivern att slå tidigare rekord? Inte för att just fotbollen skulle vara särskilt drabbad av dopingskandaler, men mekanismerna tycks vara desamma.
Money makes the world go around, här som där och överallt. Ideal, goda förebilder, moral och immateriella värden att leva och dö för är bristvaror i cynismens tidevarv.