Vi minns mycket väl hur allkonstnären Henrik Tikkanen – av Svenska Dagbladets ledarredaktion häcklad som ”Tykkanen” ‒ i en av sina berömda spetsfundiga kort-kommentarer i Dagens Nyheter gjorde narr av liberalismens försök att navigera mellan borgerlighetens Skylla och Charybdis:
‒ En liberal är en konservativ som är bekymrad över det.
Så kanske det var den gången, men definitivt inte nu längre. Vi ser en liberal partiledare som inte har några som helst bekymmer med att befinna sig som politisk aktör långt ute på högerkanten. Kända, etablerade liberala politiker, däribland en f.d. partiledare och en f.d. EU-kommissionär, vänder hans parti ryggen, för att inte tala om alla väljare. Med full fart styr han sitt gamla stolta liberala Titanic-fartyg rakt mot högerpopulismens isberg.
Där kommer hans parti med all sannolikhet att ohjälpligt förlisa, utan att lämna efter sig särskilt många sörjande, om ens några spillror att hämta upp från havets botten.