Detta vet vi – och det vet Tidöregeringens ministrar. Huruvida det oroar dem, är oklart. Åtminstone i ett av partierna – ett mycket litet – borde man vara rejält bekymrad, men där tycks den allt överskuggande prioriteten vara att till varje pris hålla sig kvar vid taburetterna mandatperioden ut. Fast det är en annan historia.
Priset för denna flathet kan inte bara bli att Sverige får titta sig i rockärmen efter Natomedlemskap under oöverskådlig tid. Det kan inte heller bara bli att land efter land i den muslimska världen bryter diplomatiskt och ekonomiskt samarbete med Sverige. Det blir också att man i den demokratiska västvärlden med stigande förskräckelse och motvilja frågar sig vart vi är på väg.
Heinrich Heines kända profetiska ord "Dort wo man Bücher verbrennt, verbrennt man auch am Ende Menschen “ - "Där man bränner böcker bränner man till sist också människor" - förlorar aldrig sin aktualitet. Ideologiska bokbränningar är ett hatbrott och ett uppviglingsbrott och borde aldrig ens nämnas i samma mening som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Detta begriper man i Finland, Storbritannien, Frankrike, Tyskland etc. - men inte i Sverige, där vi marscherar på med skygglappar och tror oss vara världsbäst på allting, inklusive mänskliga rättigheter. Detta kommer att få återverkningar för oss - utöver löjet och skammen, som redan finns där i rikt mått.
Sverige får vad Sverige förtjänar. No more, no less.