Men här valde vi att slå dövörat till – fastän Putin talat ett förödande tydligt klarspråk, eller kanske just därför. Alltmedan en rad av Sovjets forna satellitstater och delstater omgående sökte både EU- och Nato-inträde.
I slutfasen av vår Natodebatt var det någon som sade, att alliansfriheten är en vacker idé, men att vackra idéer inte duger som skydd mot pansarvagnar, granater och invaderande marktrupper. Framförallt inte när det är den levande och verkande demokratin, rättsstaten, yttrandefriheten, mänskliga rättigheter och det öppna samhället som står på spel.
Men nu har vi anledning att ställa oss frågan, hur långvarig vår glädje över Natotillhörigheten kommer att bli. Det som högtidligt kallats ”den transatlantiska länken” – och som konstruerats för att den visat sig nödvändig som ett yttre bålverk till de gemensamma demokratiska värdenas försvar – håller på att brista inför öppen ridå. En 78-årig expresident och en sittande 81-årig president blir med all sannolikhet vad det amerikanska folket har att välja mellan som sin nations ledare under den följande fyraåriga mandatperioden.
Från ett av lägren hörs upprepade försäkringar: Vi kommer att fortsätta tillsammans, hand i hand!
Från det andra lägret, vars kandidat uppenbarligen kan begå vilka brott som helst ostraffat och utan att det hindrar hans politiska karriär, får vi höra helt andra ting. Kandidaten ifråga förs fram av en organisation som förvandlats från ett politiskt parti till en personkultssekt runt honom personligen. Han och de som stöder honom har antytt, att USA under hans ledning kommer att lämna Nato, ifall Nato fortsatt stöder Ukraina. Hans fientliga inställning till FN pekar även i riktning mot ett FN som USA har lämnat. Han har antytt att han vill upphäva den amerikanska konstitutionen. Han har kallat sina politiska motståndare för ”ohyra”. Och det mesta tyder på att han har majoriteten av väljaropinionen med sig.
Signaler, som om de blir verklighet, kommer att skaka om grundvalarna för Nato på djupet, i ett Europa som ligger inklämt mellan två totalitära stater – den ena militärt aggressiv och belägen i den omedelbara närheten; den andra på västra sidan av Atlanten, totalt självisolerad bakom både tullmurar och andra murar.
Talar man om detta i Natohögkvarteret i Bryssel? Jag hoppas innerligt man gör det – att där finns något som liknar en plan B.