Med falskt och uppblåst tal.
Världen har sedan dess fått uppleva många tyranner som stämmer överens med den beskrivningen. Och i en värld där envälde varit det normala tillståndet har inte demagoger och tyranner varit något särskilt ovanligt eller ens anmärkningsvärt. Men när den moderna demokratin så småningom växte fram, var det bl.a. just för att skydda oss från demagoger och tyranner. Demokratin skulle ge oss en samhällsordning med en balans mellan styrande och representativ makt, med oberoende granskande medier, med rättssäkerhet och ett oberoende rättsväsende, med oberoende forskning och vetenskap, med oberoende kulturliv och, som ett fast fundament under allt detta, en tydlig och icke förhandlingsbar bekännelse till alla människors lika värde och likställighet inför lagen och inför myndigheter och inför varandra.
Men vi har haft alltför lätt för att ta vår demokrati för given, vi har vant oss vid att betrakta den som en ordning som skulle vara säkrad för all framtid, oberoende av oss själva. Även historiskt har det misstaget skett. I Tyskland 1933 raserades demokratin och alla dess institutioner över en enda natt. Nej – det skedde inte genom bombanfall och granateld. Det skedde via valurnorna. I ett fritt, demokratiskt val.
Nej, jag tror personligen inte att vi kommer att få se det upprepas igen. Någon har sagt, mycket klarsynt, att förr kom demokratins fiender alltid i uniform. Idag kommer de i mörk kostym, vit skjorta och slips – och, för all del, några kommer i kjol och blus också. De genomför inte sin agenda över en natt, utan steg för steg. Det går till liksom när någon – som i den gamla spådomsleken – plockar av en prästkrage eller kamomill alla kronbladen, men inte med en gång, utan sakta, sakta, ett och ett i sänder. Så kan demokratin, sådan vi hittills känt den, en dag vara borta. Och detta gäller inte bara Sverige – vi ser att samma utveckling är på gång praktiskt taget överallt i världen där demokratin, sådan vi känner den, överhuvudtaget fått fotfäste.
Finns det då någon möjlighet att förhindra demokratin från att avskaffa sig själv – genom ett eller flera på varandra följande val?
Jag vet inte. Men vad som borde vara fullt möjligt är att forma en folkrörelse, en ny, aktiv medvetenhet, som sträcker sig över alla partigränser, alla religions- och livsåskådningsgränser, alla kulturgränser, alla folk- och nationsgränser, och som har detta som sitt enda mål, sin enda strävan: att skydda demokratin och rättssamhället från att gå under.
Vi är en enda värld och en enda mänsklighet. Det är dags att vakna nu. Det är sent på jorden, för att tala med Gunnar Ekelöf.